Tid

Ibland frågar folk mig hur jag hinner med allt. Hur jag hinner både jobba, pendla, plugga, handleda och sy. De undrar om jag överhuvudtaget har tid över för barnen, huset och mannen.

Jag skojar ibland och säger att det handlar om rätt prioriteringar. Att barnen och sömnaden kommer på första plats och mannen och städ kommer på sista plats. 

Skämt åsido, ibland känner jag mig enormt stressad och den sista tiden har kroppen sagt ifrån. Så just nu är huset inte så rent som det brukar vara, barnen har tagit semester och åkt till mormor och morfar över helgen och jag har tagit en funderarrunda i skogen. 

Fast jag skämtar naturligtvis inte när jag säger att barnen kommer på första plats och mannen delar nog den platsen. Min lilla familj är så oerhört viktig för mig och matlagning, städ, inköp och trädgård är sådant jag och mannen hjälps åt med. Men ibland känns det tärande att vardagsbestyren tar så stor del av vårt liv så tiden med barnen blir alldeles för kort. När vi kommer hem från dagis är det bara två timmar kvar tills det är dags att börja med dusch, tandborstning, pyjamas och saga.

Därför tycker jag det är viktigt att ta tillvara på den tiden. Jag brukar därför involvera barnen så mycket som möjligt i vardagsbestyren. De får vara med och städa, laga mat och baka. Okej, lillasyster är inte så intresserad. Bakar vi undrar hon varför hon ska ha förkläde, försöker äta lite socker och sticker sedan iväg och leker. Storebror däremot har alltid älskat att få vara med. Han vill baka, laga mat, städa toaletter och dammsuga. 

Oftast syr jag när barnen har lagt sig, men ibland smiter jag ner till systugan på dagen och då får de självklart vara med (om de vill) Lovis går bärsärk och river ut tyger, mönster och trådrullar. Harry tycker om att rita och pyssla. För ett tag sedan bad han om att få sy. Min första tanke var nej, det är farligt. Men jag ändrade mig snabbt och tänkte att han naturligtvis skulle kunna sy med min hjälp.

Han valde tyg, nålade fast mönster, klippte, sydde och strök på märken. Behöver jag säga att han var stolt som en tupp över att heeeelt själv (nästan) ha sytt sin egen mössa?

Här är resultatet:

Mina medhjälpare!